om plogbillsrörelsen

bröd inte bomber / om plogbillsrörelsen

Avrustningen Fortsätter! 
Ett års fängelse för Plogbillsaktion
Av Rolf Lindahl, hösten 1994
-----------------------------------------   

Den tredje mars 1994 dömde Lidköpings tingsrätt fem personer till varierande straff, från villkorligt till fängelse i över ett år. Deras "brott" var att de avrustat ett Viggenplan. Grovt sabotage menar tingsrätten, som följer åklagarens linje att de genom aktionen utgjort en fara för Sveriges försvar och säkerhet. Straffsatsen för grovt sabotage är en av de hårdaste i Sverige -upp till livstids fängelse! 

Vad är det i plogbillsrörelsen som är så hotande för försvarsetablissemanget att man tar till samhällets hårdaste verktyg för att försöka stoppa avrustningen? Är det så att rörelsen har rört vid själva kärnan för aktivt motstånd mot militarismen? Är det så att när man öppet och utan våld bryter mot lagar träffar akilleshälen, för vilken det militära försvaret inte har något försvar? 

Är det inte tack vare vår passivitet och lydnad som Sverige kan fortsätta att exportera dödsbringande vapen trots en stor svensk opinion mot vapenexporten? Gandhi menade att: "Om bara folk förstod att det är omänskligt att lyda orättfärdiga lagar skulle ingen tyrann kunna förtrycka dem." Kanske har plogbillsrörelsen funnit den metod som gör det möjligt för vanliga medborgare att påverka och ta sitt ansvar för en rättvis värld. Jag ska nedan ge en kort beskrivning av plogbillsrörelsen och dess metoder. Jag gör det i förhoppningen att människor, aktiva inom freds- och solidaritetsrörelser, ska inspireras att använda sig av alla, eller delar av, de former plogbillsrörelsen arbetar med. 

Total avrustning

I september 1980 i USA utfördes den första plogbillsaktionen. Därmed hade plogbillsrörelsen inlett den kampanj som syftar till total och global avrustning. Aktivisterna var inspirerade av en profetia i Jesaja 2:4 i Bibeln som förutspådde att det skulle komma en dag då människor började omsmida sina vapen till något som var nyttigt och som vi kan leva av. Vid en plogbillsaktion påbörjar och förverkligar vanliga människor med enkla medel omsmidningen. Plogbillsrörelsen är religiöst och politiskt obunden och personer från vitt skilda trosuppfattningar har deltagit. Sedan 1980 har ett femtiotal avrustningar utförts i främst USA och Nordeuropa. I Sverige har sex stycken plogbillsaktioner genomförts, den senaste i januari 1994 då ett Viggenplan avrustades. 

"Då skall de smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Folken skall ej mer lyfta svärd mot varandra och inte mer lära sig strida" Jesaja 2:4

En konstruktiv handling

De lydiga medborgarna är förtryckets starkaste stöttepelare. Om vi inte gör motstånd mot orättvisor utan lyder de lagar som skyddar förtryck, så godtar vi och även stödjer orättvisorna. Ett demokratiskt system är i sig inte en garanti för att de beslut som fattas inte skyddar orättvisor. Krigsmaterielproduktion är ett brott mot livet. Vapen är till för att döda människor eller hota om död och skada. Men även indirekt dödar, skadar och förtrycker de. Att avrusta vapen är därför en konstruktiv handling där vi värnar om livet och oskadliggör det som kan skada människor. En avrustningsaktion är både en symbolisk och en konkret handling. Det är symboliskt när vi endast avrustar ett eller några få vapen men lämnar resten kvar. Detta gör vi för att visa att vi inte ensamma kan avrusta alla vapen. Det arbetet måste vi göra tillsammans. Konkret är det just därför att vi faktiskt avrustar vapen. Det går. Jag kan. Du också. 

Civil olydnad

En plogbillsaktion är en civil olydnadsaktion där man med hjälp av olika verktyg, oftast hammare, avrustar vapen. Civil olydnad är en öppen handling, som grundas på ickevåld. Handlingen är olaglig eller bryter mot order eller beslut. Den har dessutom som direkt syfte att förändra eller bevara en företeelse i samhället. De personliga konsekvenserna är en viktig del av budskapet. Civil olydnad kan ses som att man lägger in sitt veto och blockerar ett beslut i syfte att få till stånd en dialog och en omprövning av beslutet. Civil olydnad är inte att sätta sig över lagen. Även om lagen bryts, så ignorerar man den inte. 

Ickevåld

Ickevåld innebär att ta avstånd från, samt att arbeta mot, alla former av våld inom och mellan människor, grupper och samhällen. Våld leder oftast till mer våld medan ickevåld motverkar det. Ickevåld är grunden för varje plogbillsaktion. För att inte någon människa ska riskera att komma till skada är planeringen inför varje aktion mycket noggrann. För att en konstruktiv dialog ska kunna föras krävs det att man har förtroende och tillit till varandra. 

Konsensus

Konsensus är en beslutsform med enighet som är likt ett sökande efter sanning. Vi kan inte bara se till vad som är bäst för oss, utgångspunkten måste ligga utanför den egna gruppen eller samhället, i ett sökande efter vad som är bäst för de sämst ställdas behov. Aktionsgrupper tar oftast beslut med konsensus. Det vore orimligt att göra en aktion om man inte kan stödja den. 

Stöd - grunden för motstånd

Plogbillsrörelsen består av ett löst nätverk av självständiga grupper. Det är de grupper som för tillfället finns som utgör själva rörelsen. Förutom ickevåld och civil olydnad där man avrustar vapen med enkla redskap så finns inga speciella kriterier för vad som är en plogbillsaktion. Däremot finns det vissa traditioner som följs av de flesta grupper. Varje aktionsgrupp brukar vara uppdelad i aktivister och stödpersoner. Aktivisterna är de som genomför själva aktionen och oftast bara de som riskerar åtal. Stödpersonerna hjälper till med det stöd som aktivisterna har behov av under och efter aktionen. De tar t ex kontakt med anhöriga och ser till att aktivisterna får vad de behöver under fängelsetiden. För att klara av att göra motstånd måste vi få stöd. Vi är alla rädda och oroade över konsekvenserna och behöver varandras solidaritet. Mestadels förbereder sig hela gruppen tillsammans inför en aktion. 

Plogbillsprocess

Under förberedelserna inför en aktion brukar vi diskutera våra motiv, rädslor, lydnad, demokrati, makt etc. Det är först i slutet av förberedelserna som själva planeringen inför avrustningen gås igenom. I samtalet med varandra inleder vi ofta ett ämne t ex genom att läsa en text, därpå följer en stunds tystnad, sedan en runda där var och en i tur och ordning säger vad den tycker och så till slut en fri diskussion. Planeringen av en aktion är helt öppen så att anhöriga och andra får en chans att reagera och komma med synpunkter. Oftast är förberedelserna ganska långa men kan variera från ett par dagar till över ett år. 

Ett arbete att utföra

Aktionsdatum är det enda som inte brukar vara helt offentligt. Vid aktionen brukar många använda sig av olika symboler för att förtydliga budskapet. Valet att använda hammare är t ex en symbol; de flesta har använt den, den är enkel att använda, den är billig, det är ett redskap som används till att laga och konstruera saker. Symboliken blir att det är ett arbete som behöver utföras, du kan och behöver hjälpa till. Efter avrustningen inväntar vi vakterna och låter oss tas med av polis. Vi vill inte smita undan från ansvaret och konsekvenserna. Förberedelser genom rollspel är vanligt för att försöka motverka att exempelvis panik ska uppstå vid arresteringen. 

Forum för dialog

Vid rättegången prövas aktivisternas syften och handlingar gentemot den rådande rätts-uppfattningen. Där uppstår en dialog mellan de olika parterna. Ur demokratisk synpunkt är detta viktigt. Detta ger samhället möjligheter att kritisera och utvärdera plogbillsgruppens mål och medel. Det finns nämligen inget som säger att civil olydnad alltid är rätt. 

Att utmana rädlsan

Straffet kan ses som en av grunderna i civil olydnad. Det är vår rädsla för konsekvenserna som gör att vi kan misstycka men ändå lyda. Genom att inte väja för straffet, som är maktens lydnadsredskap mot oss, upphäver vi makten och orättvisans skydd. Att stå för konsekvenserna är också att utmana rädslan för straffet hos de lydiga medborgarna. Ingen kan nämligen göra allt ensam. En plogbillsaktivist är ingen ställföreträdare för andra. Istället kan en aktionen ses som en vädjan till andra att hjälpa till. En plogbillsaktion görs dock i förhoppningen att man inte ska få straff för sin handling. Blir man friad i rätten är saken vunnen, och det är därmed lagligt att avrusta. 

På samma sätt som människorna har lyckats avskaffa något så inrotat som slaverisystemet måste vi också avskaffa militarismen, innan den avskaffar oss. Plogbillsrörelsen strävar efter total avrustning och värnar därmed om den viktigaste av alla mänskliga rättigheter, nämligen rätten till liv!