stellan håller försvarstal

bröd inte bomber / press / stellan håller försvarstal

Den åtalade fredsforskaren Stellan Vinthagen i Plogbillsgruppen Bröd Inte Bomber försvarar idag, under den pågående rättegången, gruppens avrustningsförsök. Till sitt försvar har han bland annat ett vittne i form av en tysk domare som anser att domstolar har skyldigheten att trotsa nationella lagar i de fall de skyddar folkmord.

Igår inledde Stellan Vinthagen, 33-årig fredsforskare vid Göteborgs universitet, sitt försvar genom att bland annat hänvisa till en lagparagraf som tillåter "rimligt med våld för att förhindra brott".

- Vi har både en juridisk och en moralisk plikt att förhindra krigsförbrytelser. Och redan idag används Trident-ubåtarna i Kosovo-kriget eftersom de är sjösatta och redo för anfall, säger Vinthagen.

Stellan Vinthagens försvar fortsätter idag med försvarstal (se nedan) och vittnen. På måndag håller Ann-Britt Sternfeldt sitt försvar, och juryns dom beräknas komma på måndag eller tisdag.

Utdrag ur Stellan Vinthagens försvarstal

Som tonåring chockades jag av berättelserna om nazismens judeutrotning. Speciellt som så många andra, chockades jag av att höra varje vanlig soldat , arbetare eller officer säga; "Jag lydde bara order!" Men när jag hörde om befälhavaren i ett koncentrationsläger - där flera tusen blev mördade - försöka förklara sig under Nürnberg-rättegångarna där brottslingarna stod åtalade, blev jag verkligen konfunderad. Hans sa att han "aldrig hade dödat någon", han hade bara "gett order"! Dessa ord har följt mig allt sedan dess, och stört min förståelse av ansvar och delaktighet. Under min vistelse i Auschwitz i Polen sommaren 1989 förföljde dessa tankar mig. Hur är det möjligt att få normala, anständiga människor att begå abnorma handlingar utan att protestera eller ens känna ånger? Kriminell eller omoralisk lydnad utförs inte av abnorma eller sjuka personer utan av vanliga medborgare.

Mitt grundargument är att utvecklingen av demokrati och kampen mot orimlig maktanvändning, i stor utsträckning beror på olika rörelsers användande av civil olydnad. Lydnad sågs av våra föräldrar som en dygd; jag menar att lydnaden är roten till det onda, värre än krig och förtryck, för den möjliggör allt detta. Vi måste återta vårt individuella och kollektiva ansvar för vad vi gör eller väljer att inte göra.

Lagen är given legitimitet genom att vara "demokratisk". Men nationell lag är i grunden odemokratisk när det gäller internationella frågor. Majoritetsbeslut är inte demokratiska när det rör sig om minoriteter. Representativ demokrati är inte demokratisk om de representerande inte reflekterar åsikterna och intressena och de människor de representerar.

Dagens nationella demokrati är inte tillräcklig för social förändring. I grunden beror det på dess bristande demokratiska kvalitet; maktinflytandet och nationella majoritets system. Tron på dess auktoritet utgör dessutom ett stort hinder för social förändring eftersom vi är invanda att tro att det är den bästa möjliga demokratin. Men jag menar att det har alltid funnits ett behov för extra-systematiska medel för att förändra ett existerande system, dvs för att bryta spelets grundregler.

Civil olydnad i Thouraus och Gandhis tradition är en handling där en lag eller regel bryts, utan användande eller hot om användande av våld, och där aktören tar fullt ansvar för handlingen. Ordet "civil" hänför till en civiliserat eller vänligt sätt att bryta lagen. Jag skulle föreslå att det är civil olydnad som form som gör det möjligt att bekämpa bristen på demokrati med demokratiska medel. Men civil olydnad är inte automatiskt rätt eller fel, eftersom det beror på hur du bröt mot lagen och med vilken avsikt.

Lydande system gör det otänkbara grymheterna möjliga. Den moraliska plikten i vårt motstånd syftar att realisera drömmen om mänsklig solidaritet. Vi måste vara olydiga och slåss med verktygen demokrati och ansvar, just de moraliska idéer som är det lydande systemets offer.