har vi förmått oss att lita på varandras stöd, har vi förmått oss att klättra över stängslet in i den kalla dimman - vem vet vägen? -, har vi förmått oss att hamra märken i vapen - aldrig kommer vi att få möta den de var avsedda för - må hon dansa och sjunga.

Gjorde vi rätt? Ska vi låsas in i en cell, tas ut för matning och rastning? Släpps vi fria när vi kuvats?

Om ickevåld söker upp våld för att göra motstånd mot det, måste det då brännas på bål, spikas upp på en bräda?

Vi har skäl: Vi smider svärd till plogbillar för att var och en ska ha rätt till hem och mat för dagen. Och inte längre behöva vara rädd