En text om vad vi kan lära om konflikter utifrån erfarenheterna vid Avrustningslägren i Linköping 1992, 1993 och 1995. Om Avrustningslägrets relation till Saab/securitas, polis, åklagare, domstol och skinnskallar i Linköping. Skriven av Stellan Vinthagen.

• Innehåll 
• Bakgrund till fredslägret
• 1992
• 1993
• 1995
• Hur skall vi förstå konflikterers dynamik? Mekaniskt eller dialektiskt?

Avrustningslägret i Linköping växte fram som en idé under 1991. Tanken var att genomföra ett fredsläger vid Saabs tillverkningsområde för Jas-flygplan. Vi ville inte nöja oss med att genomföra en protest för att få politiker att avrusta vapenproduktionen utan vi valde att själva påbörja omvandlingen av fabriken och Jas-planen till civila nyttiga redskap. 

En planeringsgrupp av intresserade personer ur skilda organisationer bildades under hösten 1991 som förberedde lägrets innehåll och aktiviteter. 

Så här i efterhand kan det vara intressant att studera hur konflikten har formats och förändrats för att öka vår förståelse av konfliktdynamik och konflikthantering. 

En kronologisk redogörelse av några avgörande händelser i konflikten

1992

Möte med poliser genomförs i Linköping där planeringsgruppen för Avrustningslägret berättar om planerna att göra avrustningsaktioner av Jas och Saabs militära produktionsområde. De redogör även för vilka riktlinjer som gäller under lägret för aktionerna. Polisen avråder fredsaktivisterna från att göra civil olydnad men ett poliskontaktsystem upprättas där polisen respektive lägret har varsin kontaktperson. 

Säpo beställer in Handbok i civil olydnad som delas ut till flera poliser. Senare hänvisar en del poliser till handboken vid sina möten med aktivisterna. 

Avrustningslägret inbjuder till möte med Saab, Securitas, facket men det avböjs. 

Offentlig förklaring om lägrets ambitioner görs i massmedia vilket resulterar i stor uppmärksamhet. Kvällstidningar skriver sensationsartiklar om "sabotagelägret". 

Överbefälhavaren skriver ett hemliga brev (som senare offentliggörs av åklagaren) där flera instanser varnas för den risk för hela det svenska försvaret som det planerade lägret utgör. 

Linköpings kommun bojkottar platsuthyrning till lägret men polisen ordnar plats. 

Åklagarmyndighetens försök att gripa en organisatör av lägret innan några aktioner genomförts håller inte juridiskt så han släpps. 

35 poliser avsätts för bevakning dygnet runt av lägrets deltagare trots att fotbolls EM hålls i Sverige och polisen redan är hårt belastad. 

Skinnskallar attackerar lägret direkt då det börjat. De aktivister som blir nedslagna slår inte igen utan försöker prata med dem. Efter en stund dyker polisen upp och skinnskallarna försvinner. Därefter koncentreras kursverksamheten på ickevåldsligt bevakningssystem och fredsbevarande för att kunna ge en säkerhet mot skinheadsattacker i fortsättningen. 

En polisbil står hela tiden vid ingången till lägret. Poliserna är reserverade till att börja med och håller sig för sig själva. Efter flera samtal vid bilen sitter de senare med och fikar inne på lägerområdet tillsammans med aktivister. 

Under en månads tid håller sammanlagt 200 deltagare på lägret på och diskuterar och planerar inför öppen ridå medan polisen ibland videofilmar och står och noterar vid anslagstavlan vilka aktiviteter som planeras. 

Den första aktionen är en undersökning av produktionsområdet. Securitasvakter med hundar hittar fredsaktivisterna. Vakterna behandlar dem som om de var våldsamma brottslingar och söker efter vapen och vägrar prata med dem. Polisen möter dem med en lugnare attityd och efter förhör släpps de ett par timmar senare. 

Vid den andra aktionen bygger avrustningsläger aktivister en lekplats brevid ett Draken flygplan inne på området. En barngunga sätts upp i vingen bland annat. Denna gång reagerar åklagaren och de blir anhållna och försöker häkta men domstolen släpper aktivisterna efter ett par dagar. Då åklagaren överklagar väljer hovrätten att häkta i aktivisternas frånvaro vecka därpå vilket leder till att de efterlyses. 

Två plogbillsgrupper fortsätter planera för sina avrustningsaktioner av Jas medan en tredje blir överlastad av organisatoriskt arbete vid lägret med att ta hand om alla besökare så de får avbryta sin planering. De två aktivister som är begärda häktade men fortsätter planera nya aktioner meddelar i pressmedelande att de inte tänker hålla sig undan utan stanna kvar vid nästa aktion för att låta sig gripas. En polisrazia genomförs på lägret efter de efterlysta aktivisterna och en konflikt uppstår på lägret om de efterlystas sätt att hålla sig undan gripande. De som är kritiska menar att man skall vara helt öppen inför polisen och låta sig gripas. 

Fler nya aktioner görs av deltagare på lägret och flera aktivister häktas. Tingsrätten dömer till två månaders fängelse för två aktioner vilket skrämmer en del för att göra aktioner medan andra uppmuntras att göra nya aktioner i solidaritet med de fängslade. 

Några skinnskallar kommer in i lägret och sitter och pratar lugnt med lägerdeltagare. När de går följer en av deltagarna med dem då vänskap uppstått. 

Securitas fortsätter med sin hårda attityd; hälsar inte, agerar hårt och utan att vilja samtala. En vakt undrar om kaffet vi vill bjuda dem på är förgiftat. Vid ett tillfälle hotar en vakt med sin hund aktivisterna genom att låta den nafsa efter ansiktet. Men poliserna är skämtsamma och trevliga. Arrestvakter är öppet tillmötesgående och sympatiserande. 

En del Saabarbetare visar öppet sympati inför securitasvakter, kamrater och interna säkerhetstjänsten när aktivisterna är utanför grindarna för att prata med arbetare. Facket uttalar sig sympatisk även inför media (ej för aktionerna men ambitionen och aktivisterna) då de pratar med aktivisterna. 

En del arbetare besöker lägret och diskuterar flera timmar med lägerdeltagare. Några arbetare försöker till och med organisera en förhandling mellan lägret och Saab´s ledning. Saab avböjer förhandling så länge aktioner görs. 

Saabs säkerhetspersonal observerar rättegångarna utan att ge sig tillkänna. 

Oro för fängelse och relationsspänningar stoppar plogbillsgrupperna från att göra aktioner. 

Lägret ger en tavla som porträtterar lägret i gåva till polisen. Tavlan hänger idag på polisstationen. 

Det sker en ny skinskalleattack, denna gång med järnrör. Efter en månads dygnet runt bevakning av fredsbevarare av lägret har man slappnat av och vakterna är med på festen och sitter vid den öppna brasan med de andra. Attacken blir våldsam och flera slås ned allvarligt. En av lägerdeltagarna får läggas på sjukhus för hjärnskakning och öronskada. 

Ett bombhot och brandattack sker mot Saab av okända personer. Polisens förtroende för lägerdeltagarna är nu så stort att de litar på att händelserna inte har med oss att göra vilket de markerar i mediauttalanden. 

En ny planeringsgrupp förbereder nästa läger under ett års tid. 

Saab bygger nytt staket för miljonbelopp och utökar säkerhetskontrollerna i fabriken. 

Hovrätten fastslår att det inte skall ge fängelse för enstaka civil olydnad på Saab. De som tidigare dömts till två månaders fängelse för två aktioner döms nu enbart till bötesstraff. 

1993

En plogbillsgrupp, Jas till plogbillar, skriver till Saab och meddelar att de tänker avrusta och gärna vill ha ett samtal med Saab men de möter ingen reaktion från Saab. Gruppen genomför sina plogbillsaktioner straxs före lägret börjar. En av två avrustningar lyckas och ett Jas-plan blir oskadliggjort/förstört genom några hammarslag på vapenfästena. Aktivisterna häktas, ett års fängelse utdöms samt 1,5 miljoner i skadestånd (ändras av hovrätten till 85 000). 

Mediauppmärksamheten är stark. Landets ledarskribenter tar avstånd från den hårda domen. En stödartikel skrivs i DN av (s)-kvinnoförbundet. Vice ordförande för Industriförbundet kritiserar människors och organisationers stöd till plogbillsrörelsen och han upprörs speciellt av en två veckors folkhögskolekurs om civil olydnad som genomförts med hjälp av statsbidrag under våren. Frågan tas upp i riksdagsdebatt och i radio får skolan försvara sitt agerande. 

När Avrustningslägret börjat blir det vräkt från universitetets lokal som man bokat p g a Foas protest till universitetet (Foa har lokaler i närheten av denna plats). 

Detta år har polisen kraftigt skurit ned bevakningen av lägret. Inga poliser är speciellt tillsatta för bevakning. Polisbilarna cirkulerar endast tillfälligt vid lägret. 

Securitas har bytt attityd och securitaschefen har regelbundna informella samtal med aktivisterna och fungerar som en kontaktperson till lägret. De flesta securitasvakterna hälsar och agerar inte lika bryskt vid gripanden som tidigare. Men en del vakter är fortfarande lika avvisande och öppet aggressiva. Vakterna börjar fråga var vi har fikat redan då de ser oss. Att vi bjuder på fika har blivit en självklarhet även för nya vakter. 

En arrestvakt på polishuset vägrar låsa in aktivisterna efter en aktion utan sitter och pratar med dem istället i ett rum. Han berättar om sig själv och sina åsikter i samtalet. 

Några aktivister häktas även detta år då de hade med sig hammare in på området. Trots att de förklarar att de inte denna gång tänkt avrusta något Jas-plan utan enbart fästa upp en ny gunga inne på området släpps de först efter en vecka. 

Anonyma poliser ger tårtor i gåva till lägret vid lägrets avslutning. 

Saab förhandlar formellt men i tysthet med plogbillsgruppen flera gånger om vad som skall göras med skadeståndet. Aktivisterna har föreslagit att pengarna skall gå till ett projekt i tredje världen som de tillsammans väljer ut. En överenskommelse ser möjlig ut men nås aldrig. Saab bryter förhandlingarna. 

Informella möten sker med säkerhetspersonal från Saab under rättegångar med diskussioner om aktionerna och lägrets syfte. I diskussionerna väcks även förslag till överenskommelser. 

Färnebo Folkhögskola som bidragit till flera av lägrets kurser hotas med bidragsnedskärning av Folkbildningsrådet vilket gör att skolan backar från fortsatt samarbete. 

Hovrätten fastslår att man kan dömas till en månads fängelse för tre aktioner inne på området. 

1995

Detta år är Securitasvakterna nästan lika vänliga som polisen. De skämtar, frågar, diskuterar och lugnar ner varandra om någon blir aggressiv. 

Generellt gäller att vakter, poliser och kriminalvårdspersonal är avslappnad och säker i sin relation till aktivisterna. Speciella förmåner ges, kontroller hoppas över ibland, securitasvakter tar öppet emot informationsblad o s v. Men några poliser och vakter visar öppet resignation och att de är trötta på vårat agerande. Enstaka securitasvakter agerar fortfarande öppet aggressivt men lugnas ned av sina kollegor. 

En åklagare berättar informellt att "ni har rätt på punkt efter punkt men vad skall jag göra jag måste ju upprätthålla rättssytemet". 

Även detta år häktas flera aktivister. I början av lägret räcker det med att ha med sig hammare eller finnas någonstans brevid Saabs område då andra gör aktion för att häktas. I slutet av lägret häktas aktivister inte ens för att de har med sig hammare in på området. 

Detta år är arbetarna klart mer avspända. En del kommer fram vid aktionerna och står och småpratar och skämtar. Några diskuterar lugnt med oss när vi tar initiativ. Endast enstaka blir aggressiva och provocerande mot oss. 

Åklagaren lägger ned åtal för första gången mot några aktivister, trots att andra häktades. 

Hur skall vi förstå konflikters dynamik?

Konflikten mellan Avrustningslägret och människor i Linköping, speciellt Saabs ledning, saabarbetarna, polisen, securitas och skinnskallarna kan analyseras på ett sätt som motsäger Glasls konfliktteori, en teori som har stark ställning bland fredsforskare. 

Glasl menar att konflikter utvecklas genom nio steg eller stadier av tydlig karaktär i en "nedåtgående trappa" där konflikten generellt går från en huvudfas av debatt till en fas av antagonism mot motparten och ytterst till en fas av vilja att förgöra motparten till varje pris. Utvecklingen har enligt Glasl en accelererande och självförstärkande dynamik där konflikten av sig själv går nedåt i trappan om man inte gör ingripanden för att hindra processen.

Vid konfliktlösning skall man backa sig upp för denna trappa steg för steg för att kunna nå "upp" i trappan. Ju längre ned i trappan konflikten har hamnat desto svårare har parterna att hantera konflikten själva och behöver hjälp av tredje parts ingripanden. Är konflikten i den andra huvudfasen där parterna ser motparten som problemet är tredje parts ingripanden nödvändiga. 

Glasls konfliktteori blir därmed en teori som säger sig kunna förutsäga konflikters utveckling eller möjliga riktningar i tydliga stadier. Den ger dessutom tredje part en fullständigt avgörande roll där mer och mer våld och hat kommer att utvecklas om inte kompetenta neutrala ingripanden sker. 

Konflikten mellan Avrustningslägret och dess motparter kan nu i efterhand generellt beskrivas som gående genom tre "tidsstadier" som helt skiljer sig från Glasl: 

1992: Stark kontrollreaktion, ovilja till samtal, straffhot, polarisering och inslag av våld. Samtidigt med vänlighet, respekt, samtal, förtroende och sympati. 

1993: Undvikande, skyddsåtgärder och mildare straffreaktion. Samtidigt med samtalssökande och förhandlingsvilja. 

1995: Kritiskt avvaktande, avbrutna förhandlingar och straffreaktion. Samtidigt med avslappnad skämtsamhet, trygga roller i relationerna och samtal. 

Det mest uppenbara är att flera motsatta tendenser råder samtidigt även inom enskilda grupper som t ex securitas. Det finns inga enhetliga stadier ens om man delar upp konflikterna i delkonflikter. Relationen utvecklas mot samtal, avspänd skämtsamhet men aggressiviteten försvinner inte. Arbetarna ökar inte heller sin aggression eller polarisering gentemot fredsaktivisterna utan minskar den till förmån för en lugnare kritisk attityd. De öppna nyfikenhets och sympati demonstrationerna avtar också med tiden fastän det borde vare lättare att visa dem i ett lugnare klimat. 

Avgörande för konfliktens utveckling är naturligtvis att Avrustningslägrets deltagare i sitt motstånd mot vapenproduktionen hållt en konsekvent linje av öppenhet och ickevåld trots hårda straff och våldsamma attacker. På det sättet kan man se att en våldsupptrappning har avstyrts men det har inte inneburit en entydig sympati eller frihet från aggression från motparterna. Inte heller har det lett till att det idag går att utesluta att fysiska våldsattacker på lägret inte kommer att inträffa igen. Det är inte heller ens möjligt att med säkerhet säga att inte konflikten kommer att skärpas och polariseras igen under kommande år. 

Vidare blir det svårt att förklara varför parterna agerar som de gör. Om det är svårt att i efterhand förklara är det omöjligt i förhand innan folk har agerat. Visserligen kan man hävda att det beror på att vi inte har tillräcklig information för att kunna ringa in förklaringen men jag menar att det inte är därför det är så svårt att ange förklaringar. Anledningen är att det inte går att ange orsaker till människors ageranden eftersom vi inte agerar utifrån någon mekanisk orsak-verkan kedja. Snarare går det att oftast förstå hur människor tänker, känner och agerar om vi får tillfälle att samtala om det. Förklaringar är uppenbara efterhandskonstruktioner som anger orsaker som logiskt hänger samman men riskerar att ge sken av att konflikten enbart kunde ha utvecklats på det sättet eftersom konstellationen av orsaker var sådan den var. 

Egentligen kan man inte tala om några generella stadier annat än i efterhand genom en rekonstruktion. Jag hävdar att denna konflikt istället har en dynamik som inte är så statisk som Glasl menar. Dynamiken är snarare öppen och motsägelsefull, där motsägande tendenser hela tiden verkar. Förändringen beror snarare på vad parterna gör och sammanhanget än på den självgenererande förstärkning som Glasl med flera konfliktteoretiker pekar på. 

Att våld uppstod direkt i konflikten skulle möjligen kunna förklaras genom att hänvisa till att konflikten mellan skinskallarna och fredsaktivisterna blir en fortsättning på en tidigare konflikt (mellan andra människor) mellan skinheads och fredsrörelsen. Men hur skall man förklara att vissa skinnskallar efter våldsattacken satt och pratade med aktivisterna inne på lägret, att en av lägerdeltagarna fortsatte att umgås med dem utanför lägret och att senare två skinnskallar attackerade lägret ännu våldsammare (där uppenbar risk fanns att döda de personer som fick järnrör i huvudet)? Självklart kan man säga att vi vet för lite för att förklara det men jag menar ändå att man kan se en antydan om motsägelsefullheten, att både våld och vänskap existerar parallellt i konflikten. 

Jag anser inte att stadieteorier är korrekta i förståelsen av konflikter utan är övergeneraliserade teorier konstruerade i efterhand då konflikterna redan visat sina "stadier". Generaliseringen döljer dynamiken och motsägelserna. Det jag framförallt vänder mig mot är idén om att stadierna skulle vare enhetliga och inte motsägelsefulla, att konflikten skulle ha en självgenererande destruktiv dynamik och inte vara osäker genom sin ständiga motsägelsefullhet i alla skeenden. 

Glasl pratar visserligen om återhållanden krafter vid varje stadie men de följer även en stadielogik som sammanfaller med de neddragande krafterna, de är inga egentliga motsägelser utan snarare rädslor för upptrappningens risker. 

Konflikter utvecklas inte genom kausalitet utan är levande och oförutsägbara. Parternas agerande kan föra konflikten i oväntade riktningar och nya "stadier". 

En mer nyanserad konfliktteoriutveckling skulle kunna hämta näring ur Hegels syntesteori snarare än Glasls konflikttrappa. Hegel menar att konflikter utvecklas genom motsägelsernas syntesbildande till kvalitativt högre stadier, där nya motsägelser driver utvecklingen vidare. Konflikten eller motsägelsen mellan skilda ståndpunkter upphävs (i varje fall tillfälligt) genom att de förenas i en syntes, tredje ståndpunkt som sammanför de båda tidigare. Men konflikten fortsätter genom att nya motsägelser uppstår med denna tredje ståndpunkt. 

Därmed skulle vi nå en konfliktförståelse som var genuint dynamisk och osäker, där kunskap var något rörligt men där tillfälliga konsensus går att nå på vägen, även mellan vitt skilda ståndpunkter, beroende på hur parterna väljer att agera. Då skulle vi ha en konfliktförståelse som inte utelämnade parterna till anonyma bakomliggande krafter som driver oss mot ett allt mer destruktivt konflikthanterande, utan då skulle parterna tillerkännas en fri vilja och möjlighet att göra det oväntade.