lydnaden är vår fiende

bröd inte bomber / press / lydnaden är vår fiende

Hur får vi ett bättre samhälle? Hur ska vi lyckas bli av med alla orättvisor vi ser omkring oss? Majoriteten av befolkningen vill inte ha den världsordning som råder, majoriteten av befolkningen önskar att vårt samhälle såg ut på ett annat sätt. Men varför ser då inte samhället annorlunda ut, i ett någorlunda demokratiskt land borde väl folkets önskningar ha genomslagskraft?

Det sägs att våra folkvalda politiker inte lyssnar på sitt folk, utan går sina egna vägar. Det sägs att det är människor med pengar och makt som bestämmer. Och det är säkert sant. Men vad som inte är sant är att det inte går att göra något åt det. De som styr gör det inte av nödvändighet, eller på grund av någon statisk naturlag. De styr för att vi låter dem göra det. Vi skänker dem vår lydnad. Ingen makt, ingen regering kan vara farlig i sig själv. Det är vårt samarbete, vår lydnad som gör det destruktiva möjligt. Vi är i majoritet, vi vanliga människor. De som styr är inte speciellt många, i antal.

Många hemska brott har begåtts i lydnadens tecken, och insikten om detta har lett till upprättandet av tribunaler som uttalat sig kring dessa frågor, och fördömt den villkorslösa lydnaden. Det har konstaterats att som medborgare ska man inte följa ett regeringsbeslut om det kränker internationell lag, för då blir man medskyldig till regeringens brott. Och att inte handla är också en handling. Tokyo-tribunalen har till och med sagt att "vem som helst med vetskap om en illegal verksamhet och med möjlighet att göra något, är en potentiell förbrytare under internationell lag såvida inte personen ifråga vidtar lämpliga åtgärder för att förhindra utförandet av brotten."

Det är fruktansvärda brott som begås när tusentals barn för varje dag för att de förhindras tillgång till den näring och de mediciner de behöver. Detta borde inte ske. I en global värld där vi hela tiden interagerar med varandra är vi ofrånkomligt delaktiga i dessa brott, och ansvariga.

Om vi följde det vi tycker är rätt och gott, om vi respekterade och följde de mänskliga rättighterna, de internationella lagar som instiftats, skulle vårt samhälle, vår värld, se helt annorlunda ut. Om vi inte var så rädda.
Det är hela tiden rädslan som hindrar oss. Inte det att vi inte vet vad som skulle kunna göras, eller inte göras. Vi är inte dumma. Utan rädda. Vi är rädda för vad "makten" kan göra med oss, för vad våra vänner och släkt ska säga, de som vi älskar och är beroende av. Vi är rädda för konsekvenserna.

Så för att trotsa den makt vi tycker är fel, för att ta det ansvar vi borde, för att kunna bryta den förödande lydnaden, måste vi bearbeta våra rädslor. Vi måste göra det möjligt att våga möta konsekvenserna av våra handlingar. Genom stöd och gemenskap är det möjligt.

Vi blir aldrig av med rädslorna helt och hållet, de är en del av att vara en kännande människa, men vi kan lära oss att hantera dem. Vi kan överkomma dem och inte låta dem styra våra liv.

Genom stöd och gemenskap har jag själv lyckats gå emot en del av mina rädslor och göra det jag tror är rätt, och därför vet jag att det är möjligt. Mina rädslor är många, och ibland väldigt starka. Tänk om vi måste fira det nya årtusendet innanför murarna. Och min 40-årsdag. Det är inget jag önskar.

Men alla barn som lider och dör, som aldrig någonsin får fira en nyårsafton, eller glädjas åt en födelsedag. Det är dessa barn jag har övergivit all den tid som jag inte gjort motstånd mot det system som orsakar lidandet. Det är dem jag tänker på när jag oroar mig under rättegången.

Alla oskyldiga barn. Att jag därför måste bryta den kriminella lydnaden.

Ann-Britt Sternfeldt
Plogbillsgruppen Bröd Inte Bomber
Från fängelset under rättegången för en avrustningsaktion mot kärnvapen, september 1998


Ann-Britt Sternfeldt BE8941
HMP Styal
Styal Rd, Wilmslow
Cheshire, SK9 4HR
England
Svensk kontakt: Johan Jaatinen 031-51 23 53